Idag kl. 11 skulle jag vara hos läkaren i Uddevalla. Sov knappt på hela
natten men på småtimmarna somnade jag som ett barn och vaknade
...kl. 10,45....Jäklar vilken fart jag fick. Ringde och meddelade min
oerhört pinsamma försovning. Sköterkan sa: "Ingen fara vi har ändå så
mycket att göra....kan du komma kl. 14 i stället? Tack,tack,tack!
Hon hade lika gärna kunnat säga..Kan du komma om 14 dagar...
Ibland har man tur i oturen!
Gick över till Gösta på avdelningen där han jobbar. "Kan du följa med
mig och hålla mig i handen?" Självklart, jag slutar ju vid två så det blir bra.
Sagt och gjort, vi käkar en semla och kaffe medan vi väntar i den mest
omysiga kafeteria man kan tänka sig. Kommunistcafé liksom....
Fika på Uddevalla lasarett är som att sitta mitt på centralstation i rusningstrafik..
Så, så...lite gnäll är skönt!
Vad blev då domen? Hard fact!
Snälla rara dr. W meddelade att jag har;
Tumörtyp; Duktal (från mjölkgångsceller)
Storlek; 70mm
Spridning till lymfkörtlar; Ja
Antal uttagna lymfkörtlar; 15
Antal lymfkörtlar innehållande cancer; 13
Hormonkänslighet; Nej
Känslighet för Herceptin (trastuzmab) antikropp; Inte klart, eventuellt
Rekommenderad tilläggsbehandling;
Cellgiftsbehandling; Ja, i form av; Möte med Onkologen på JK som har schemat.
Antal kurer och behandligstid; Får jag veta på JK i Göteborg.
Strålbehandling; Ja
Hormonell behandling; Nej
Herceptinbehandling; eventuellt
Rekommenderad uppföljning därefter; bröstkirurg efter 1 resp. 2 år
Underskrivet av dr. W 2010-02-16
Sedan ställlde jag en rad frågor;
Vad är min prognos?
dr. W; Det är allvarligt men inte kört.
Den är behandlingsbar.
Tittade på hennes minsta rörelser och ansiktsuttryck.
Oj, hon ser VÄLDIGT allvarlig ut. Shit....ljuger hon nu för att
hålla mig på gott humör....nej, nu är jag
BARA nojjig..
Hon kan ju inte veta hur jag reagerar så hon måste vara lugn
och balanserad... (Hon var ändå bra kan jag tillägga!)
Varför har tumören blivit så stor så fort, 7 centimeter lång!!!?
dr. W; Du har Nog inte uppäckt detta pga att du haft små tumörer
på ett pärlband i mjölkgångarna (det har jag ju alltid mer eller mindre,
en gång hade jag en stor som ett ägg, men det var inget, bara en cysta som försvann)
Tumörerna växte ihop och helt plötsligt hade du en lång och stor tumör som växt ihop
av flera små. det kan vara förklaringen. Tumören delade sig aggresivt och då märkte du
av den.
Men aggressiva tumörer dör fortare av cellgifter, så det är positivt!
Tack för den i alla fall!
Ska tillägga att jag går på mammo 1gång per år....men det hjälpte inte!
Jag; OK, jag vet inte vad jag ska känna, men det känns inte bra att jag
får det det här beskedet. Vad kan jag göra? Jag äter antioxidanter, frukt och grönt,
blåbär, granatäpple, broccoli, hajleverolja (Ecomer) kan jag äta
Ecomer?
Hon kunde inte svara på det där med
Ecomer, så onkologen får svara på det.
Min Madde fick inte äta Ecomer med sin cancer men det finns många goda
exempel på att immunförsvaret varit bättre mellan behandlingarna om man
äter hajleverolja. Jag vet en som klarat sin cancer jättebra tack vare
Ecomer.
Väldigt många lymfkörtlar är angripna, det skrämmer mig.
dr. W svarar med att de faktiskt har fått bort de angripna partierna.
Kan vi göra en skiktröntgen och kolla upp lungor och annat?
dr. W; Ja, jag ordnar en tid så fort som möjligt på röntgen om du är orolig.
Hoppas Gösta röntgar mig då... :)
Men kan du titta på ärret i bröstet och min arm som bråkar. Den känns stel.
Som om jag hade en järnpinne i armen som är kortare än armen.
Ändå har jag tränat 3 ggr per dag som jag fått ett schema på.
(Ok jag slarvade i Stockholm)
dr. W; Det ser jättefint ut på ärren, även i port á carten, läkningen går fint.
Men jag bokar en tid för lymfmassage så får du hjälp med att få igång armen.
Det är lymfsystemet, inte en muskel som var stel som jag inbillade mig.
Inget farligt men obehagligt...kan inte vrida armen fullt ut...no big deal liksom...
Hur ska jag hålla igång, ska jag träna på ngt speciellt sätt?
dr.W; Promenader är det viktigaste och att du äter mycket frukt och grönt.
promenera så mycket du orkar, det räcker gott!
Ok, då har jag inte så mycket mer och tackar för denna gång.
nu blir det väntan på möte på Jubileumskliniken och behandlingar inom en
månad. Ärret måste läka först.
Shitpommfritt! jag har cancer....det börjar sjunka in...men ändå inte!
Jag är inte ledsen, bara väldigt matt efter dagen. Ok, lite ledsen är jag nog.
varför ska vissa få så många höga trösklar att kliva över och andra väldigt låga
som man liksom kan skutta över....SILVERSKED I RÖVEN LIKSOM...
Jag vet...alla har sina bördor, men just idag tycker jag att detta ska jag inte behöva genomgå!
OCKSÅ...som om det inte var nog!
Var är lyckan, kärleken och livets efterrätt?
Hallåååååååååååååååååå!!!
Bara just idag är det OK att jag tycker synd om mig själv. Sen tar jag cancernörden
i nacken och vrider om den så den dör, plågsamt och aggresivt, precis som den försöker
göra med mig....
MEN JAG VINNER!!!
Väntan igen alltså...en månad eller så.
Men under tiden tänker jag ha så jävla kul helt enkelt, varenda dag!
OBS!!!!
Detta är en
ORDER! Ingen i min familj, vänner, nära och kära, kollegor
och bloggläsare ska gräva ner sig för detta!
Gör mig en
STOR TJÄNST! Lev era liv fullt ut varje dag!
Låt inte oron hamna i er mage, för jag mår ganska bra just nu...känner inte
ens av att jag har cancer.
OM NI MÅR BRA SÅ MÅR JAG BRA!
Till Christine min älskade dotter; Oroa dig inte, vi fixar detta!
Koncentrera dig på dina vänner, ditt jobb och roliga händelser.
Gå på bio, dansa, festa på helgen, var glad och sprallig som du alltid är,
fortsätt med ditt glädjespridande humör.
Du får mig alltid att skratta.
DU GÖR MITT LIV VÄRT ATT LEVA!
Du kommer att ha kvar din mamma,
JAG LOVAR!
Jag vill faktiskt bli mormor en dag, så det så!
"Livet är inte slut bara för att man fått en cancerdiagnos,
den kan även GE glädje och insikten i vad som är viktigast i livet,
nämligen umgänget och upplevelser tillsammans med andra människor.
Saker betyder ingenting!"
Alla hokuspokusmetoder har sina anhängare och kritiker;
Men jag äter ändå ECOMER som är hajleverolja.
Har någon erfarenheter av hajleverolja i samband med cancer så får ni gärna skriva en rad.
Jag är fullt medveten om att Ecomer varit på tapeten i en del studier.
En del är för och en del är emot.
det lustiga är att Ecomer tillverkas i Sverige men får inte säljas i vårt land, däremot i vära grannländer.
Varför kan man undra?
Ecomer is a result of over 50 years of scientific research and development work conducted by several scientists
around the world. Many studies have shown that Ecomer stimulates the immune system by increasing
the production of white blood cells (leucocytes) to the normal level and encouraging growth of antibodies.
A strong immune system helps the body to fight against various disorders.
Ecomer is particularly rich in alkylglycerols. Taking Ecomer capsules regularly helps ensure that the body has
a sufficient level of the immune enhancing alkylglycerols.
Ecomer´s natural stimulating effect on the immunesystem makes it particularly useful during the cold and flu season.
The same stimulating action is also effective against various bacterial and fungal infections.
People suffering from reduced white blood cell count and blood platelets will get an improved blood cell count and
a strengthened immune system after regular intake of Ecomer.
Effects of Alkylglycerols Strengthens immune defence system.
Increases the growth of antibodies
Healing of wounds
Protection against infections
marrow, tissues)
Radiation protection (blood cells, bone
Why do we need alkyglycerols?
Alkylglycerols are involved in the production of white blood cells and antibodies
which are an important part of a body’s defence system. They are believed to be
as important to white blood cells as iron is to red blood cells.
Källa;
frusna tårar". Att det var i bröstet är väldigt symboliskt.
Jag ammade henne i 9 månader varannan timma dygnet runt för hon hade inga
hungerkänslor...hon var liten som en sparv, men vi kämpade på. (redan på BB)
Sen när bröstmjölken tog slut drack hon "lölk i flaska" som hon sa.
Först när hon var 3 år började hon äta vanlig mat. Innan dess var det
nästan omöjligt att få i henne annat än mjölk.
Läkaren på BVC sa att ge henne mjölk och det hon tycker om och hennes
mjölktänder förstördes av allt mjölkdrickande. De permanenta blev fina tackolov!
Vi låg inne på sjukhuset 2 veckor för att försöka röna ut varför hon inte
år vanlig mat...vi försökte med allt. Jag blev tom ifrågasatt som mor.
Varje gång det var matdax, fick jag gå ut på en promenad för de skulle mata henne.
Men även sjukhuspersonalen förstod att det var "mission impossible"
Hon var ju alltid glad, men aldrig hungrig!
En himla tur att jag hade Christine som första barn som var livfull och välnärd!
Men hon blev en härlig knubbig unge vid 3 års ålder och jag var den lyckligaste
mamman i hela världen. HON ÅT!!!
Så just därför vill jag inte att ni ska få frusna tårar av oro!
"Inte bra för magen.......NEEEJ!
Puss på er!
!