Igar nar vi kom hem ville vi sjunka genom jorden. Eftersom gardagen blev sa panikartad, liknade var lagenhet ett bombnedslag. Forst nar Lina entrar koket ser hon att Jenny staplat upp alla vara colaflaskor i en fin rad i koksfonstret och gastar "AAAWWWW, vad fint du gjort har inne Jenny" Lina gar vidare in pa toa och det ar massor som inte stammer. Det fanns nya handdukar och toapapper dar inne nar hon tillslut inser vad som skett i lagenheten da vi varit borta. LIDA, som hyr ut lagenheten har varit dar och staplat flaskor och STADAT inne pa toa och i koket. Hon maste nar hon klev in i vardagsrummet fatt en hjartattack och gett upp. Det ar bara tur att hon inte lag dar pa golvet ororlig nar vi kom hem. MAN FAR DA SKAMMAS! De maste ju forsta att vi inte ar sadana snuskisar egentligen utan bara igar, BARA!

Vi glomde namna att igar efter konferansen fragade tant om vi varit pa skola # 47 pa dagen. vi sa nej eftersom vi varit pa universitetet hela dagen. Hennes ansikte forvandlades till ett russin och hon pastar att vi skulle ha ringt till skolans direktor och sagt att vi inte kunde komma igar. Vi har inte direktorens nummer? Vi visste inte att talet skulle hallas igar? Vi trodde hon sagt att vi inte skulle komma, eftersom det ar HON som kan ryska och for att det ar HON som tvingar oss att halla massa tal. Vi tror tant hatar oss nu och risken finns att vi far en utkallning pa skolan idag med. Buhu!

Pojkarna pa skola # 47 har varit valdigt nyfikna pa oss och haromdagen fick vi vara pa en bildlektion med dessa smapojkar i malbrattet och moppemusch. De skulle mala fyrverkerier och vi satt mest bara dar och undrade vad fasen de malade egentligen. Efter denna givande bildlektion vill tva av grabbsen att vi skall ga ut pa en promenad. Lyckligtvis dyker en tjej upp som kan svenska och oversatter. Vi har precis fatt veta att dessa grabbs ar 16 samt 19 ar gamla. Nar de sedan fick veta att vi var 20 och 22 holl de pa do. Speciellt 22 aringen! Varsta gamherkeperk gammdokottet! Vi ar nog inte sa hot i deras ogon langre. Lina med sin svara aldersnoja och som hade tankt lagga in stoten. DAMN! Fast de blev ratt imponerad da de fick hora att Lina spelar fotboll och ville garna ta en match nagon dag, sa hon knappade nog in nagra poang i alla fall!

Tanterna med snow joggings som vi namnt tidigare har borjat visa tendenser till pyromani! De haller pa att branna upp hela Petrozavodsk. Varenda tuva ar de och eldar i och man ser hur ogonen glittrar pa dem da de far fjutt pa brasorna. Bast vi inte skriver nagot elakt om dem annars finns risken att de branner oss pa bal!

Vi har aven fatt vara ideer till uppsatserna godkanda av var skrivhandledare, sa nar vi kommer hem ar det bara att satta igang pa riktigt.

Nu ar det inte  heller sa lange kvar tills vi kommer hem. Endast 11 dagar! Det ar lite synd eftersom vi borjat komma in i den ryska vardagen ratt bra nu, men vi langtar hem till vara sangar och familjer. PUSS PA ER!

Vid tangentbordet: Лина & Й енне

Vi har insett att vi inte riktigt passar in har i Ryssland. 98% av alla kvinnor har har stovlar med stilettklack. De har latexliknande dunjackor och haret uppsatt i diverse glittriga kreationer. Jeansen ar pryda med broderier, stenar och paljetter. Alla ar de sminkade som tusan och de har en forkarlek till bla ogonskugga. Vi ar lite radda att aven vi skall falla in i denna schablon, men forsoker sta pa oss sa mycket vi kan trots alla nedvarderade blickar.

Pa grund av att vi ser lite annars ut med vara svarta klader och stora pasar under ogonen (pga dalig somn) sa blir vi jagade pa alla affarer av vakter. Vi ar nagra riktiga skummisar! Jenny blev knackad pa axeln igar da hon forsokte lukta pa en parfym. Snart skickar de oss med polisen eller isbjornarna som Jenny sa fint sagt, eftersom poliserna har har stora palsmossor som vi funderar att kopa med hem som souvenirer till vara familjer. Lucky you!

Vi har aven borjat forsta varfor det ligger alkolister i diken, skogarna,  ja OVERALLT! En flaska inhemsk vodka kostar 30-40 kronor har och man kan kopa ol i en tre liters PET-flaska for 12 kronor. Ett cigarettpaket kostar bara 2 kronor har, sa det ar inte heller sa konstigt vi ibland ta rfel pa en skorsten och en ryss.

Vi arbetar nu om dagarna pa skola # 47 har i Petrozavodsk. Det ar en skola for barn med psykiska funktionshinder. Klasserna ar valdigt sma, pa kanske 4-6 stycken. Alla lektioner ligger pa barnens niva och det ar inte aldern som delar in dem i klasserna utan barnens formaga. De har inte vanliga lektioner som i vanlig skola utan de tranar olika sociala fardigheter.De flesta barnen gar hem nar skoldagen ar slut eller blir hamtade av sina foraldrar, men nagra av barnen ar foraldralosa eller sa bor foraldrarna langt bort och maste darfor bo pa skolan. vi har foljt barnen pa lektioner en dag, men nu arbetar vi mest pa eftermiddag/kvallen.

Vi har redan hunnit med att fa barnen att tro att vi ar dova. Sa fort de sager nagot skakar vi pa huvudet och ser fragande ut. Detta har resulterat i att de istallet forsoker kommunicera genom att skriva det de vill ha sagt pa papper. PA RYSKA! Inte ens da forstar vi och de suckar hogt. De tycker nog att vi behover ga skolan mer an vad de behover!

Tant bjod oss i fredags pa en konsert som for ovrigt heter SPEKTAKEL har. Vi skulle traffa tant 17.45 och nar hon ringer oss for att beskriva vart vi skulle motas lat det ungefar sa har: 

Tant - First stop with bus, then over the street is apotek, yena you know university down at the lake?
Yena - Yes..but..?!
Tant - You know the store oggy?
Yena - Yes, I know
Tant - Yena, NONO to that one
Yena - "okey"?

Ja, ni forstar ju av detta att vi inte har sa latt nar vi skall tyda vad tant egentligen menar, men vi tog forsta basta buss for att vara ute i god tid. Efter att vi akt en bra stund borjar vi bada inse att vi inte kanner igen oss. Vi har satt oss pa fel buss. Det hann cirkulera manga tankar om att vi skulle hamna vid varldens ande och svalta ihjal osv. Lyckligtvis ser vi "Lenin Prospekt" som ar centrumets huvudgata och kastar oss ur bussen. Vi var dock hogst upp pa huvudgatan och skulle mota tant om ca 10 min langst ner. Vi joggade, halvsprang och forstod aldrig vart vi skulle tills Lina tillslut skriker nagot i jamforelse med: "JAG SER NUCKAN PA ANDRA SIDAN" och vi kunde pusta ut. Aldrig att vi aker annan buss an nummer 17 och aldrig att vi skall bli sa virriga som tant nar vi blir gamla.

Pa tal om gammal, sa har bade Jenny och Lina hamnat i klimakteriet och haller pa att svettas ihjal dagarna och natterna i anda. Sa tyvarr mamma Lisbeth och mamma Maud, det blir inga barnbarn!

Vid tangetbordet: Jenny & Lina